emmaoutofreach

Idag känns det faktiskt som att det skulle kunna bli bra nån gång, jag har fått prata lite idag med någon som jag verkligen behövde få prata med. Det glädjer mej, visserligen är jag ledsen. Men jag är inte ledsen och uppgiven, jag är ledsen men samtidigt glad. Det va en del saker som var viktiga som vi kunde prata om och det gjorde att en del av betongklumpen i min mage försvan. En vacker dag kanske den försvinner helt, den dagen kommer jag att vara redo att kunna vara mej själv igen. Vara samma Emma som jag en gång var, samma Emma som blev tokförälskad i en människa som jag alltid kommer att älska. En människa som aldrig kommer att försvinna ur mitt hjärta oavsett om jag träffar någon ny så kommer han inte att försvinna..

Red Lynx idag igen, det gick bättre idag. Inte stegringar idag i varje fall, rätt skönt. Fast krum sprången finns kvar, framför allt i fattningarna. Men det är ju sånt man får överleva, så länge de inte reser sej på bakbenen så kan jag ta det andra.. Samtidigt, tycker jag faktiskt att hon är lite rolig när hon gör det. Hon blir liksom inte så tråkig å enspårig när hon liksom helt plötsligt kan studsa några språng och leva rövare.. ;)

---

Det har varit så himla enkelt att älska dej, det är det fortfarande. Jag är glad för din skull, jag är glad att du kan vara lycklig, Men jag är samtidigt livrädd att någonting ska hända dej, att du ska råka ut för någonting. För jag har under en långtid stått vid din sida, oavsett vad det har varit så har du kommit hem och jag har fått hålla om dej och pussa dej i tinningen, stryka dej över ryggen och säga att vi löser det tillsammans.
Jag hoppas att en nya du träffat kan göra samma sak för dej, att du kan vara så säker där att du kan visa din insida, visa vilken underbar människa du är och hur enkelt det är att älska dej.. <3