....
Jag vet inte vad jag ska säga idag, Lina va å tränade idag gick så där. Don krånglade som fan, sprang mest runt å typ gjorde allt han inte skulle göra.. Men Lina fick ordning på honom tillslut.
Idag är det ett år sen världens bästa människa blev tagen ifrån min sida. En människa som jag har älskat i hela mitt liv, en människa som jag aldrig någonsin trodde skulle försvinna från min sida, en människa som i ur och skur alltid har stått vid min sida och hållt mig om ryggen och sagt hur mkt hon har älskat mej, pussat mig på kinden och sagt att hon skulle hjälpa mej igenom allt. Oavsett vad det än var. Jag kommer ihåg när jag fick veta det, stod på stan i Ludvika med Alina i famnen och ringde mamma. Hon lät så konstig, jag frågade om hon va nyvaken. Trodde hon hade jobbat natt. Hon säger nej, jag frågar vad det va för fel. å hon säger att mormor har dött. Jag stod mitt på stan, tårarna bara sprutade på mej, jag gick tillbaka till Sofie och Christopher och lämnade Alina och tog bilen och körde hem till Crille och Cita i trans, jag fattade inte att det va sant. Crille sov så jag ruskade på honom å skrek att mormor hade dött. Ringde till Anita och bara tjöt i luren, hon gick hem från jobbet och jag åkte dit. När jag kom hem, så fanns crille där. Han höll om mig och lät mig gråta ur mig alla tårar jag hade. Cita låg i mitt knä, helt stilla..
I den stunden förlorade jag en människa som jag älskat i hela mitt liv, samtidigt som min största kärlek höll om mig. Två människor som jag alltid kommer att älska, som aldrig kommer att försvinna ur mitt hjärta. Oavsett vad som än händer så kommer de alltid att finnas inom mej. Två människor som jag inte fick tillräckligt med tid att älska, tillräckligt med tid för att träffa. Jag fick inte tillräckligt med någonting tillsammans med dem.. <3
Idag är det ett år sen världens bästa människa blev tagen ifrån min sida. En människa som jag har älskat i hela mitt liv, en människa som jag aldrig någonsin trodde skulle försvinna från min sida, en människa som i ur och skur alltid har stått vid min sida och hållt mig om ryggen och sagt hur mkt hon har älskat mej, pussat mig på kinden och sagt att hon skulle hjälpa mej igenom allt. Oavsett vad det än var. Jag kommer ihåg när jag fick veta det, stod på stan i Ludvika med Alina i famnen och ringde mamma. Hon lät så konstig, jag frågade om hon va nyvaken. Trodde hon hade jobbat natt. Hon säger nej, jag frågar vad det va för fel. å hon säger att mormor har dött. Jag stod mitt på stan, tårarna bara sprutade på mej, jag gick tillbaka till Sofie och Christopher och lämnade Alina och tog bilen och körde hem till Crille och Cita i trans, jag fattade inte att det va sant. Crille sov så jag ruskade på honom å skrek att mormor hade dött. Ringde till Anita och bara tjöt i luren, hon gick hem från jobbet och jag åkte dit. När jag kom hem, så fanns crille där. Han höll om mig och lät mig gråta ur mig alla tårar jag hade. Cita låg i mitt knä, helt stilla..
I den stunden förlorade jag en människa som jag älskat i hela mitt liv, samtidigt som min största kärlek höll om mig. Två människor som jag alltid kommer att älska, som aldrig kommer att försvinna ur mitt hjärta. Oavsett vad som än händer så kommer de alltid att finnas inom mej. Två människor som jag inte fick tillräckligt med tid att älska, tillräckligt med tid för att träffa. Jag fick inte tillräckligt med någonting tillsammans med dem.. <3
Kommentarer
Trackback
